Stand up for what you believe in, even if you're standing alone
Häromdagen fick jag ett samtal av en person som jag minst anade skulle ringa. Jag är sjukt frestad på att skriva ut alla mina känslor här, men borde nog avstå. Jag kan ju bara säga att det jag fick berättat har verkligen bevisat en sak för mig. Bara att vissa människor kan vara så låga och så omogna får mig att häpna. Vissa människor borde se över sina handlingar och inse att det faktiskt är DEN personen som inte riktigt kan bete sig.
Detta handlar inte om mina vänner eller min värdfamilj. Jag tänker inte skriva om vem eller vad det handlar om, utan jag vill bara skriva av mig. Inser ju förstås att ni kommer bli väldigt nyfikna på vad det är, men just nu kan jag inte berätta. Kanske senare någon gång.
Jaja, alla träffat vi väl på motgångar och personer som inte förtjänar våran kärlek. Livet är hårt och speciellt aupair-livet, tro det eller ej.
Idag firar jag 9 månader här i USA. En resa som lärt mig så mycket och som verkligen fått mig att växa upp. Jag kollar tillbaka och inser hur mycket jag faktiskt fått vara med om. Blir lycklig, samtidigt som jag nog inte inser hur mycket det faktiskt är. Om 3 månader är mitt år över, då börjar min resemånad (får se hur den kommer bli) och sen kommer jag hem igen. ETT ÅR. I livet är det inte så länge, men ändå så är det ett bra jävla tag att vara utan alla sina nära och kära. Vad som än händer under denna tid som är kvar så är detta mitt livs bästa beslut. Går inte att säga det för många gånger.
xoxo
isa
Kommentarer
Trackback
