Borta bra men hemma bäst?
Men när man har olika ställen man kallar hemma? Vad är bäst då? Hemma i Sverige igen nu iallafall. Efter 1 år. Sjukt. Sista dagen så sa jag hejdå till mina världföräldrar innan dom åkte till jobbet. Inte särskilt ledsamt, vi var ändå inte så jättenära även fast jag verkligen gillar dom. Det var dock en klump i halsen som jag lämnade av barnen mina på skolan och sa hejdå. Usch, det var jobbigt. Kände att gråten var nära. Dock började jag gråta då jag sa hejdå till mina världmorföräldrar eller vad man ska kalla dom. Finare människor har jag nog inte träffat. Maria och hennes mamma kom och hämtade upp mig och körde till flygplatsen. Jag reste hemåt med en tjej från aupair skolan, Elin, vilket var skönt. Skönt att kunna ha någon att snacka med. Vi mellanlandade i Tyskland och gick 1000 km kändes det till våran gate. Vi konstaterade att Europa måste fixa rullband på flygplatserna som USA har. Mycket mer behändigt då man har en massa grejer att släpa på.
Kom hem hit och var helt förbluffad över rödlysena. Har dom alltid varit så små? Smått var väl ordet som beskrev Sverige. Det är så litet. ALLT. Och så konstigt att vara hemma i lilla Gävle, och känna igen folk på stan. Var ut i helgen och blev lite deprimerad. Inte för sällskapet inte var trevligt, det var hur kul som helst att träffa Elin och Jenny igen. Men utelivet i Gävle. Seriöst. Är det här allt, kände jag. Och folk var oartiga och knuffades... MEN.. dom var snygga! Det var något jag blev glad över. Eller kanske fick ångest? Man har ju alltid kännt sig lite snyggare i USA måste man ju erkänna, lite mer speciell som svensk. Det var sjukt mycket folk ute också vilket var... lite jobbigt. För mycket faktiskt. Men det var väl bara för att Brynäs vunnit guld. 120 kr inträde. Herregud, man blir ju ruinerad. Här är det inte promoters som gäller. Nej, inte att klaga men att ha gått ut i NY, Philly, Miami och LA och sen gå ut i Gävle... det blir ju en liten krock där.
Men jag klarar mig. Slut på ett kapitel och början på ett annat. Men en dag ska jag tillbaka till mitt älskade USA, det är ett som är säkert.
xoxo
isa
Jag, Sophia och Ida inne på Miami Inc's bar Love and Hate i Miami, Florida.
Kommentarer
Trackback
